نص مجنون لكاتب مخبول

Sentir, ante esa amalgama de emociones compartidas y a pesar de que te encuentras ante algo que crees vislumbrar como final, te hace sentir, allí donde las palabras se acomodan y te cuenta una historia con pinceladas amargas y aún menos momentos efímeros de amor, que se propagan ante esos lapsos grisáceos que cubren el cielo.

Al adentrarse en este libro y conforme va avanzando el número de páginas, uno creería en ciertos momentos que puede ser solo contarte de ‘otra manera’, lo que es un arquetipo narrativo de aquella historia no correspondida, y conforme pasa el tiempo, claro va teniendo matices que no esperabas, aquellos que cambian tu pensar de como es que va a seguir el suceso de los hechos.

Por un lado, la visión romántica, aquella la cual busca emparejarse en un idilio soñador, aquel que se toca con solo actos de sublime cursilería, por el lado contrario, la ambición incontrolable de tener más fuera de lo que se te pudo brindar. Claro, más relacionado con el aspecto social y económico. Y es que por parte de Ricardo, tenemos aquella persona que de una manera tan joven se realiza en aquello que más se ilusionaba tener y que no creció más allá del de poseer una pareja. Mientras que la ‘niña mala’, fue una cuestión de ambición en popa. Ambos conformarán una dicotomía mordaz dónde mutuamente buscarán estar y por su contrario separarse.

Así, en esta novela, Vargas Llosa, te cuenta aquella historia que te cautiva, que no te pesa, se construye con tiempo, y detalle, escapando de esta para mostrarte esa comparativa innegable que azota Latinoamérica, en este caso el Perú. El ajetreo y acelerado cambio que sufre París, y que se transportaría en Londres, así como aspectos internacionales que resonarían en el viejo continente y que concluyen en Madrid, para poder vislumbrar esa búsqueda de replicación y aspiración liberal de parte de la segunda mitad del siglo XX, dónde Europa para el imaginario colectivo se vuelve el punto liberal. Esto con la comparativa de pinceladas escritas de un Perú buscando este cambio y volviendo a caer en el cuento latinoamericano.

Por último, a pesar de como el contexto se mueve y lo que uno ve como esta historia si es que se le puede llamar amor, (porque se tendría que definir un concepto de amor, probablemente algo como lo que se encuentra en ****************************Carta de una desconocida**************************** de Stefan Zweig) esta como ya mencioné se da su tiempo de construcción y te hace sentir, eso fue lo que más admiro de este libro. Algo sencillo, pero bien definido, que juega en una mandala, pero sabiendo como moverse para hacerte profundizar, y es que en ningún momento hay una pesadez, parece tomado con un gran escudriñamiento.

Ante de finalizar, me gustaría mencionar que es la primera vez que leo a Vargas Llosa y si bien estaba más decantado a leer ******La ciudad y los perros******, este libro me ha gustado, me recuerda que hay construcciones sencillas que llegan a ser sublimes, y sobrepasan lo consabido.

Not an easy book to give a review to.
The story is written in the perspective of a man. He talked about his life, which itself doesn’t seem too exciting to him. The only thing that makes it intresting, that keeps the reader intrigued, the main plot of the point, is the women he falls in love with. She is a mystery also to the reader, because the only think we really know about her, is that she is (in most parts) beautiful and “a bad girl”. We rarely get to know anything about her personality or good traits, or why he actually fell in love with her, except her beauty.
Oh and the worst part for me- the first chapter. When the author starts to sexualise this (at the time of writing) little, 13 year old girl. Yes the protagonist was also younger (I think 15/16) but did the author really have to mention her breasts in almost every second sentence? Just seems wrong.
Okay those are the very very negative aspects about this book in my opinion.
But something he does surprisingly well, is depicting cultures without stereotyping too much, without even saying too much. But the books plays in Peru, Paris, Japan, London, Spain and you just feel transferred into the spaces (time and location).
I also think that his friendships are depicted rather nice and not superficial (which came to a shock to me because of his constant superficial gaze towards the bad girl) and he even has a female friend.
The book touches on class and socialisation if you want it to. You can read a lot into why the bad girl did what she did and it sparked amazing discussions. I don’t think I will forget the book anytime soon.

Uma rica embrulhada história de amor, quase cómico, quase demasiado trágico, quase irritante na maneira como um homem volta sempre ao mesmo amor sem perceber no mal que lhe causa. De tal forma intenso que apeteceu ao longo da leitura abaná-los, um por ser por vezes pateta, outro por ser idiota e arrogante, mas sem isso tirar o poder dee duas pessoas tão diferentes e tão unidas nas suas vidas ao longo dos anos.

Jag hade precis beställt Den stygga flickans rackartyg när artiklarna om Mario Vargas Llosas kvinnosyn började dyka upp som kommentarer till årets nobelpris i litteratur.

Bara bokens omslag har påminnt mig om den diskussionen varje dag när jag plockat upp den för att läsa vidare. Inte bara omslaget förresten. Nästan varje sida innehåller en referens till henne, den stygga flickan.

Inte alltid i just den benämningen, men bara någon enstaka gång genom hela boken vid hennes riktiga namn. Hon får alltid namnet av något utanför henne själv. Hon är den lilla chilenskan, Madame Arnoux, Mrs Richardson, den lilla peruanskan eller något annat av namnen hon antar under berättelsens gång. Antingen ett namn av plats eller av äkta man. Ur det perspektivet är det lätt att kritikerna har rätt, åtminstone i det här fallet. Berättelsens kvinna, som hela historien rör sig kring, är aldrig något eget – hon är något annat. Hon har inte ens ett namn.

Men ju mer jag läser hör jag varför. Mario Vargas Llosa försöker beskriva vad han inte förstår. Han är i viss mån rädd för och oförstående till kvinnor. Vad betyder deras rörelser, deras ton, deras beteende och deras ord? Vad betyder deras sneda leende, vreden i en rörelse eller deras skälmska blick?

Han har levt ett långt liv redan och berättelsen om den stygga flickan är hans sjuttonde skönlitterära verk. När han förstår så här lite vid det här laget kommer han nog aldrig att förstå.

Men det utanförperspektivet är inte utan värde. Han försöker hitta en plats i sitt liv och försöker bekräfta det genom henne. Det anknyter även till den andra delen jag har tänkt på angående boken.

Precis som Ricardo i boken flyttade Vargas Llosa till Frankrike och Paris efter studierna på universitetet och sedan dess har han levt ett kringflackande liv. Ricardo försöker i långa stunder undvika Peru, men Peru följer med honom. Men Ricardo är knappt i Peru ens när han sent omsider åker tillbaka.

Jag vet inte om han faktiskt sa det eller om det bara var jag som tolkade honom, men när Vargas Llosa intervjuades i Skavlan berättade han att han själv betraktar Spanien som sitt hemland nu för tiden, men att han alltid har Peru med sig. Och det där är intressant. Vad är ett land nu för tiden? Förutom vissa distinkta funktioner med en plats har det nästan slutat vara just en fysisk plats. Det är inte längre ett community of place, utan snarare av minne och kultur. Postnationalism.

Citat

Det här har inget med boken att göra egentligen, men jag såg det i samband med att jag skrev om den:

Fotboll är väldigt intressant. Skälet till att fotbollen blivit så enormt populärt i tredje världen är att den ger en föreställning om idealsamhället. Reglerna är få och enkla – men de utgör en grund för lika möjligheter. […] Bakom den otroliga entusiasmen för fotboll finns en längtan efter det ideala samhället. Med fred, rättsäkerhet, lika möjligheter och chansen att lyckas med fredliga medel och tack vare ens begåvning. Fotbollsplanen är det ideala samhället.

SVT Play: Gomorron Sverige Mario Vargas LLosa nu och då 2010-12-08