En så mysig och nostaglisk berättelse. Astrid skriver på ett så fint och poetiskt sätt som gör boken mer sagolik.

Ensimmäinen kertani kun luin kyseisen kirjan! Hieman riskillä suoraan ääneen lapsiryhmälle, mutta toisaalta harvoinpa Lindgren pettää. Ei tälläkään kertaa, ja vaikkei ihan lempparien joukkoon tuotannostaan nousekaan, lapset pitivät hurjasti. Sopivan jännittävä ja otteessaan pitävä, ja tästä "vanhanajan" hidastempoisuudesta pidän kyllä minäkin. Ihana kun koko ajan ei pauku, hälise, tapahdu ja räjähdä, mikään ei ole niin ihanaa vastapainoa nykylastenkulttuurille kuin tämä vanhempi. Vaikka on siinä tuoreemmassakin toki helmensä, mutta ilman tätä "ennen kaikki oli parempaa" -huumaa, tietenkin.

Jag gillar att läsa barnböcker som vuxen, man upplever dem på ett annat sätt

Min första bok på svenska!

Drömlik, lyrisk äventyrsberättelse som jag hoppas att barn fortfarande gillar!
Mycket upprepningar som bidrar till den drömlika känslan, dock kan jag tycka det blir liiite för mycket ibland, när dialog upprepas via 3-4 tillfällen.

Precis som med Astrid Lindgrens andra böcker räds hon inte heller här att behandla tunga ämnen som sorg och död, vilket jag tror är bra för barn att inte skyddas alltför mycket från. Behandlat på ett fint sätt.
Som vuxen läsare hade jag önskat lite mer djup i berättelsen, allt löser sig väldigt smidigt och idealiskt där i slutet..

Jag märkte också en hel del likheter mellan Riddar Kato och Tolkiens Sauron, och blev nyfiken på vem som hämtat inspiration från vem! När jag googlar ser jag dock att böckerna gavs ut för första gången samma år! Great minds think alike?

Re-read June 2024;

This is still one of my all-time favourite books. It has a very special atmosphere to it, that makes me ache and long for something I can’t even put my finger on.
The melodious writing with its deliberate repetitions and rhythms draws me in and conveys the emotions beautifully. I remember now why it made me choose Mio as a first name, even though I hadn’t read it in years.
Don’t know how the English translation holds up, but it works wonderfully in German.

Astrid Lindgrens bästa roman. En av mina favoritböcker alla kategorier. Öppningskapitlet ”Han färdas genom dag och natt” har allt. Från den inledande frågan ”Var det någon som hörde på radion den 15 oktober förra året?” via utanförskapet och ensamheten i Tegnérlunden till äpplet, anden i flaskan och färden mot landet i fjärran.

Bröderna Lejonhjärta har en väl så stark intrig, människokärlek och inledande socialrealism. Men Mio min Mio är språkligt överlägsen. Här finns de poetiska ”brunnen som viskar om kvällen”, ”brödet som mättar hunger”, ”den djupaste hålan i det svartaste berget” och så Riddar Kato som väntar på att befrias från sitt eget skräckvälde med ett svärd som kan skära genom hjärtan av sten.

”Men det var ingen hand. Det var en klo av järn” är den mest gastkramande passagen i någon bok ever. En sann peripeti som kan leda till katarsis (själslig rening). Av böcker skrivna på svenska är det sagornas saga.

I read this book aloud to my almost 5 year old son a chapter at a time and we both enjoyed it. My son got nervous at some parts - he gets worried when reading about bad guys and Sir Kato in the book is very very bad - but he did want to keep on reading and says he "really liked it". There were dark parts, and discussion of death and evil, but nothing worse than is in a typical folktale or the Wizard of Oz. I really liked how Mio and his friend Pompoo were portrayed as scared and nervous, but also very loyal to each other. It was a sweet relationship between the two boys and they weren't the typical hero figures. The only other caveat for parents reading this to children is that Mio was an orphan at the beginning and was adopted by a mean couple, which is a tired stereotype that comes up in too many books and movies.

I have fond memories of the movie about this book from when I was a child, and the silly Abba song. I'll have to watch it with my kids even though it will probably seem very corny to me now.