Drömlik, lyrisk äventyrsberättelse som jag hoppas att barn fortfarande gillar!
Mycket upprepningar som bidrar till den drömlika känslan, dock kan jag tycka det blir liiite för mycket ibland, när dialog upprepas via 3-4 tillfällen.

Precis som med Astrid Lindgrens andra böcker räds hon inte heller här att behandla tunga ämnen som sorg och död, vilket jag tror är bra för barn att inte skyddas alltför mycket från. Behandlat på ett fint sätt.
Som vuxen läsare hade jag önskat lite mer djup i berättelsen, allt löser sig väldigt smidigt och idealiskt där i slutet..

Jag märkte också en hel del likheter mellan Riddar Kato och Tolkiens Sauron, och blev nyfiken på vem som hämtat inspiration från vem! När jag googlar ser jag dock att böckerna gavs ut för första gången samma år! Great minds think alike?