Know what? I like it.

Uppslutningen av Engelsfors-triologin. Boken har legat och väntat på mig sen i vintras och äntligen har jag tagit tag i den. I början hade jag svårt att hänga med eftersom det ändå var två år sen jag läste Eld, och tre sen jag läste Cirkeln. Det tog lite tid, men jag började i alla fall komma ihåg vad som hade hänt i de tidigare böckerna, och Nyckeln var välskriven att de då och då påminde om saker som hänt i de två tidigare böckerna som jag inte skulle kommit ihåg utan en knuff i rätt riktning.

Nyckeln var så uppdelad att det nästan kändes som att läsa flera böcker, snarare än en enda, men inte på ett dåligt sätt. Författarna hade ju delat upp boken i avsnitt och band ihop dem på lämpliga sätt. Jag är väldigt nöjd över läsupplevelsen och vid flera tillfällen då jag läste hade jag svårt att slita mig ifrån boken. Det hade nästan känts naturligare att skriva tre omdömen om boken snarare än ett, då jag har svårt att minnas allt som hände.

Spoiler

Jag är glad att jag fick återse Ida igen. När jag tillsist började gilla henne så skulle de ju självklart rycka henne ifrån mig (när författarna dödade henne i slutet av Eld). Jag var väldigt glad att se att hon fick spela en större roll trots att hon var död. Jag började också hoppas på att få se nåt av Elias och Rebecka allt eftersom boken tickade vidare och blev väl lite besviken över hur begränsad och liten del de båda fick i sista boken, men ändå glad att få veta någonting alls om Elias som en hade så lite kunskap om sen innan.

Det var så mycket som hände så snabbt, och så långsamt. De slutade tvåan, de hade sommarlov, det blev höst. Och någonstans mitt i det här så började världen gå under, Minoo försvann och jag blev väldigt förvirrad. Jag undrade uppriktigt vad som skulle hända. Det enda jag visste var att De Utvalda skulle stänga portalen i slutet, att de inte skulle gå att ersätta, men hur författarna hade tänkt lösa det med Walter och Rådets cirkel hade jag ingen aning om. Jag var rädd att upplösningen skulle bli antingen för komplicerad och tillkrånglad, eller än värre - inte speciellt trovärdig. Jag behövde inte vara rädd för det eftersom slutet var mer genomtänkt än jag fruktade där jag satt i mitten av boken och undrade hur i h-vete det här skulle sluta.

Allt som allt så måste jag säga att jag tycker att boken var bra, och definitivt läsvärd. Jag uppskattade de första två böckerna bättre, men som alltid kan man ju knappast slita sig från en bok när lösningen är så nära (även om jag bra gärna ville för att spara lite av mysteriet, lite av känslan, till framtiden). Bra bok, bra serie! Jag skulle definitivt rekommendera den.

גורם לי לרצות סדרת המשך, אבל בכל זאת עדיף שהסדרה נגמרת פה.

4,5 tähteä
Harmi, kun tätä ei suomennettu jo aikaisemmin, sillä aikaisempien kirjojen tapahtumat olivat ehtineet jo jonkin verran unohtua. Kirja oli pidempi kuin muut osat, mutta sen lukeminen ei tuntunut missään vaiheessa puuduttavalta. Mielestäni parasta kirjasarjassa ovat ehdottomasti sen värikkäät henkilöhahmot ja lähimaisemiin sijoittuva miljöö. Myös kirjan juoni on sopivan omaperäinen, vaikka siitä tyypillisiä YA-piirteitäkin löytyy. Kokonaisuudessaan kirja oli älyttömän hyvä päätösosa tälle trilogialle!

If you haven't read the trilogy, I definitely DO NOT RECOMMEND starting with The Key. You have to read them in order or you'll be totally lost! That said, I'm going to give a spoiler-feee review, or as close to, my absolute best shot here.

Here goes!

The Chosen Ones have suffered greatly over the past year and now their circle is down to four. Unfortunately, things are only going to get worse. Through Matilda, the girls learn that the end is truly nigh. In fact, it's said they'll finally be facing the demons in exactly one year. But as Minoo, Linnéa, Vanessa, and Anna-Karin prepare for their final fight, it seems the Guardians have lost faith in the Chosen Ones and their ability to defeat the demons. If the Guardians are right, then they never stood a chance. But, if the Guardians are wrong, Minoo and her friends are the only thing standing in the way of the apocalypse.

I've been so looking forward to seeing how this story would end that I kind of forgot this was going to mean saying goodbye to the characters. It's a good thing then that The Key is a chunkster of a read! It meant I got to spend a little more time with everyone before it all came to its conclusion.

I've sung the praises of the authors' character development at length in both of my previous reviews (The Circle and Fire). It's been one of my favorite things about this trilogy - the fact that we've gotten to know these characters in such great detail - and it's no different here in the final book. It's senior year and each of them is unsure what will come after school. If there is an after. Big changes are coming for each of them as are some big revelations that will affect them personally and in their fight to save the world. Frankly I don't envy these teens!

Of course with great characters comes an understandable attachment to them. As such I have to say I was kind of upset about Ida's fate in Fire. I was pleased as punch when The Key began with her, though! It was all I could do not to constantly obsess about what it meant for the group and for her in particular. Go, Ida!

Anyway, I've got nothing but love for these books. I adore them. I'm super jealous that there's now a movie out in Sweden. Not sure when or if it'll make it's way to our shores - I can't even find a trailer with subtitles - but I certainly hope so. In the meantime, I would LOVE, LOVE, LOVE to get everyone reading this witchy Swedish teen trilogy.

"Hur kan ett tecken på världens undergång vara så vackert?"

Den här boken är lång (till skillnad från mig) och den är precis lika bra. Jag har massor av punkter att diskutera som dök upp under historiens gång, men för övrigt har jag verkligen inte mycket att tillägga. Det är en utmärkt sista bok i en sjukt bra svensk serie.

Okej, nu kommer vi till mycket (men inte allt såklart) av det som jag tänkte på när jag läste denna lilla bok. De kommer nog mest i ordningen som de inträffar...

1. Gränslandet!!!!!!!!!!!!1!!! Okej jag ska chilla, men jag såg alltid fram emot att läsa om just de här delarna.

Spoiler

Det var helt fantastiskt att få läsa om Ida trots att hon dog, och dessutom få reda på massa juicy information innan någon annan i boken visste.

2. Beskyddarna????

Spoiler

Hela grejen med att Beskyddarna var demoner från början. Så intressant OCH DET FÖRKLARAR EN HEL JÄVLA DEL. De är ju sjukt obehagliga.

3. JAG ÄLSKAR CLARA SHE'S A SNEAKY FIGHTER. Det bästa var ju när hon skrämde skiten ur Robin.

4. Linnéa i mitten av boken drev mig till absolut vansinne. Man förstår vart hon kommer ifrån med sina handlingar och tankar, men herregud vad trött man blev. Ville bara skrika åt henne att dra åt skogen och låta sig själv vara lycklig. *suck*. Tack och lov blev saker bättre med tiden.

5. Jag är fortfarande lite shook över Minoo. Liksom bara lite allmänt. Hon förändrades verkligen en hel del i den här boken.

Spoiler

Först och främst: att hon tvingas ta ett sabbatsår och hoppa av trean i gymnasiet. Fy fan vad jobbigt, det slog mig inte förrän nu när jag läste det för tredje gången. OCH. Kan vi komma överens om att det obehagligaste i hela boken var när Minoo var typ övertagen av beskyddarna, och hon var helt känslolös och bara tänkte logiskt. Hemskt.

6. Felix är kär i Viktor #relatable

eller är det bara jag

?

7. Vi måste beskydda Felix till varje pris. I PROTECC AND I ATTACC YOUR BACC. Walter var så taskig mot Felix hela tiden jag ville bara linda in honom i en filt och ge honom en kram och en kopp te. Jag har en nyfunnen kärlek till ännu en bokkaraktär.

8. På tal om det så är Evelina precious. ALLTSÅ I SLUTET jag grät

Spoiler

när hon hade hjälp Vanessas mamma med att ta hand om Melvin under hela tiden De Utvalda var borta :(((((( uwu. Dessutom, nice att hon också är en häxa.

9. Sigrid.

Spoiler

DEN LILLA JÄVELN. Som jag inte kan vara jättesur på, för i grunden var allting Walters fel. Men. När hon sa "Kan vi byta ut Felix" då blev jag så arg så att jag behövde sluta mina ögon och frusta till lite ogillande. Backstabbing bishhhh.

10. Rättegången mot den där blodigeln Erik.

Spoiler

Äntligen fick han det han förtjänade. Cred till Anna-Karin. Älskade scenen när hon fick honom att inse att det var hon som fått honom att erkänna. Att han skulle få sota för allt han gjort mot dem. MEN EN SAK TILL. Han är ju psykopat. "Såna måste helt enkelt utrotas" URSÄKTA VAD SA DU om en människa?????.

11. Anna-Karin är värsta bossen nu och jag älskar det. Hon växer verkligen genom hela serien.

12. Sista scenen i Gränslandet.

Spoiler

Jag uppskattade verkligen att de Utvalda var tillsammans, alla sju, en enda gång. Det var så vackert. Glad över att vi fick lära känna Elias lite bättre också. Men sista scenen i Gränslandet när Minoo tar farväl av Rebecka och Linnéa tar farväl av Elias... så fint :( Särskilt när Elias hjälpte Linnéa att gå vidare i livet utan honom. Sedan ser vi Ida stå där ensam och någonting i mig gick lite sönder då. Sedan när Ida och Anna-Karin kramas bröt jag typ ihop.

13. Det som mitt liv kretsar kring när jag läser den här serien: Viktor. Han skulle kunna köra över mig med cykeln och jag skulle säga tack. HAN FÖRTJÄNAR HELA VÄRLDEN.

Spoiler

Jag klarar inte av, begriper inte, att han är död. Man fick veta det i en så känslokall mening. Varje gång de nämnde Viktor efter det ville jag brista ut i gråt. Och Clara som är helt förstörd efteråt... JAG KLARAR DET INTE. Viktor förtjänade så mycket mer.

"Hon lät Viktor dö." Det är så Minoo ser på det, och det var ju så, förutom att Beskyddarna i princip VAR Minoo. Hur kunde de jävlarna låta min lilla Viktor dö? :( Vem som helst hade kunnat dö, men INTE VIKTOR. Och när Minoo och Felix besöker Viktors grav JAG GRÄT.
”Jag skulle vilja visa dig vad Viktor var för mig.” - Felix. SLUTA DET ÄR SÅ FINT.

14. Vilket för mig till det ABSOLUT bästa i hela boken, i hela serien. Vattenelementet som reagerar i skolan, och alla börjar säga exakt vad de tänker rakt ut. Här har jag därför komprimerat en fin lång lista över det som var roligast.

* ”Hon kommer göra slut med mig. Hon brukar alltid skriva en smiley. Varför skrev hon inte en smiley?!”
* ”Jag måste verkligen gå upp tidigare så jag hinner bajsa hemma.”
* ”Mitt namn är så himla konstigt. August. August August. Vad är det för namn? Det låter inte som jag. August August.”
* ”Jag hatar er. Jag vill döda er allihop. Det är ingen mening med nånting. Ni är dumma som spån allihop.”- Läraren Ylva
* ”Andra räknar får, jag räknar huvuden som rullar. Det är nästan synd att Kevin sitter i fängelse. Han var roligast att hugga huvet av.” - Läraren Ylva igen.
* ”Jag ska avslöja alla jag hatar. Och jag hatar nästan alla.” - Liam (vilket fick mig att uppskatta Liam på ett nytt sätt. Han har kloka tankar)

Ett fantastiskt avslut till en fantastisk trilogi.