När jag plockade upp den första boken i denna serie för något år sedan hade jag ingen aning om vad jag hade gett mig in på. Jag förväntade mig en ganska average bok med drakar där någon konflikt skulle vara det centrala. Och visst till viss del stämde detta men jag fick också så mycket mer. Den här trilogin har varit en fantastisk resa.

Ryan har skickligt byggt upp en värld full av överraskningar, intriger och hemligheter. Komplex med parallella handlingar och problem där världen är i centrum av historien. Det bästa är att allt knyts samman på ett mycket tillfredställande sätt i den här sista boken och lämnade mig utan frågetecken, men det relativt öppna slutet öppnade istället upp för reflektioner och många tankar. Jag kommer sakna att få dyka ner i denna värld full av drakar och mysitisk historia, det känns som att det fortfarande finns mycket kvar att utforska i denna värld och jag skulle gärna vilja veta vad som händer efter då den här sista boken lämnade mig. På senaste har jag läst så mycket böcker som, sure i vissa fall har varit mycket bra, men som relativt snabbt försvunnit från mitt medvetande efter att jag läst ut dem utan att lämna något större intryck. Det känns dock som att världen och karaktärerna i The Draconis Memoria kommer finnas med mig ett bra tag.

Det är inte så många böcker jag har läst som har lyckats skapa action så bra som Ryan gjort i den här serien och framförallt krigen i den här boken. Trots att jag kanske hela tiden anade hur det skulle sluta var det många twister och oförutsedda händelser som höll mig på tårna! Mycket spännande.

Självklart fanns även bitar av historien där det kändes som att saker skedde lite för mycket till karaktärernas fördel, att det var lite för lätt för dem. Men på det stora hela störde det mig inte allt för mycket.

Låt mig också säga några ord om karaktärerna. Från första boken till sista har jag nu följt dem på sin resa och jag skulle inte kunnat önska andra reskamrater genom den här historien. Karaktärerna är mycket välbeskrivna och utvecklade och har genom böckerna också genomgått stor personlig utveckling. Alla har sina egna personligheter, förflutna och problem och även de jag gillade mindre till en början började jag uppskatta till sist.

Helhetsintrycket av den här trilogin är precis vad jag önskade, men inte vågade hoppas på när jag tog hem den första boken från bokaffären.

A bit heavy going this series, and not so sure about the ending.

An explosive and spectacular end to what has been an exceptional trilogy.

4.5/5 stars - figured a 5 would look better for the book's rating than a 4.

Also I'm hungover right now as I've finished so my thoughts are scattered.

Really, really great ending to a great trilogy. Draconis Memoria has cemented itself in my favourites of modern fantasy. The mixture of steampunk/industrial-age technology with 3 (and then 4) interweaved POVs made it even better. I wasn't too pleased with Sirus's addition in book 2 but Empire of Ashes made it pay off.

Fantastic ending, albeit a bit of a rushed ending and a few things that I wasn't 100% clear on (due to the hangover and the speed that I was reading) but I'd definitely reccomend it to everyone!

Worthy conclusion to this epic trilogy. Anthony Ryan's proze and descriptions in battles never cease to amaze me. The dragon warfare was very interesting and the tragedies that befall the 4 protagonists are very intriguing to read. Still, pacing was a bit off from time to time.

Damn that was a solid ending to a fantastic series. My one complaint is that the ending feels a little rushed. We get to the final war and everything happens so quickly. I was expecting more of the book to be the climax, but it rushed by so quickly.
I would also have loved a little more of the aftermath. The end of the battle was pretty much the end of the book. I want to know what happened long-term to the characters!