Villemo vet att hon inte får ge efter för känslorna hon har för Dominic - eftersom de båda har förbannelsen i blodet kan ett gemensamt barn bara leda till död och förtvivlan. Men hon måste få ta farväl när de alla lämnar Danmark: hon tillbaka till Norge och han till Sverige.
Men pga av att ännu ett krig mellan Danmark och Sverige bryter ut måste han lämna i hast och återgå till sitt kompani.
I sin förtvivlan ser Villemo endast en utväg. Att följa efter honom... I slutändan visar det sig vara en bra idé...
***
Den här delen var lite mer spännande igen och Villemo kändes inte riktigt lika jobbig.

Helt okej bok, lite melodramatisk och tonåringsnaiv ibland kanske. Delar var intressanta, andra delar var inte så intressanta. Det känns som om det blir slutsats till Dominic-Villemo delen av Sagan om Isfolket. Jag undrar dock om jag har missat något, för att jag läste boken innan dessa, men 10, dvs Vinterstorm, har jag inte lyckats få tag på.

Jag tycker om hur historien händer i bakgrunden, så att jag får lära mig lite av Skandinavisk historier utan att det blir för tungt eller detaljrik. I denna bok är Sverige och Danmark igång igen i krig, och de slåss över södra Sverige, så runt Malmö och detta området. Kriget börjar medan alla delar av familjen befinner sig i Danmark till ett bröllop. Och äventyren tar Dominic och Villemo till södra Sverige där de kommer i kontakt med Snapphanerna, som jag inte hade hört talas om förrut.

Boken handlar om att vara ung och kåt antar jag. Vad man inte vet om man inte har läst boken innan, är att Villemo och Dominic är kär. Men de är kusiner som ligger under Tengel den Ondes pakt, och det är för stort ett risk att de blir ihop. Föräldrarna har förnekat deras begäran att gifta sig. Men de är unga och kåta och inte kan glömma varandra, och under boken händer det så att de blir ensamma tillsammans i skogen....

Hela äventyr i skogen och Snapphanernas jakt efter de var den bästa delen i boken för mig. Det dröjade lite senare med de där sjörövare, och sedan att hänga runt på en ö, men men.... Både Villemo och Dominic är så naiva, man kunde skratta nästa ibland. När hon springer runt naken i skogsflod - å nej, men ingen ska se på mig... herregud, hopplös! Och sedan efter att några av gruppen har dödats av Snapphanerna, och de hamnar i en by är inte Dominic misstänksam alls när en präst ber honom att dra tillbaka till prästgård för att han måste ge honom en komplicerad meddelandet... oj, men nej, inte någon annan ska med. Självklart att det är ett fälle!

Nu är jag tvungen att hoppa över en bok till, sedan har jag bara 14 och 15 och jag vet inte hur jag kommer att kunna läsa hela serien i framtiden. Men men...

Ocena: 2-
Wrażenia: No wreszcie! Wreszcie Villemo związała się z Dominikiem i skończyły się jęki "och, chcę, ale nam nie wolno". Już miałam serdecznie dość.
Dla kogo: Dla fanów Krasuli z kolcami na kopytkach.

Suk. Én lang fortælling om en naiv tøs der tager den ene elendige beslutning efter den anden.
Jeg skal have en pause fra den her serie nu.

Zdecydowana większość książki to koszmarny wątek pod tytułem "ile razy bohaterka zostanie zmolestowana / prawie zgwałcona / podglądana i w jakich okolicznościach," a ciekawsze fragmenty w sumie zostają streszczone albo dzieją się w przyspieszeniu (ciąża, choroba, dziedzictwo zła).

Najlepszy moment: Dominik uznający, że Villemo jest genetycznie obciążona niechęcią do chodzenia do kościoła.

A historical romance I loved when I first read it as a teenager. It's not that great when you reread it as an adult. I love historical romance so it's still good especially as the author weaves actual historical events and persons into the plot. I find that I'm not that thrilled about the oldish language used and the somewhat condescending tone towards both me as a reader and the female characters in the book that slithers through from time to time.