Som gammal rostspanare i slutet av 00-talet känner jag igen många miljöer och företeelser som Daun skickligt och tonsäkert gestaltar. Jakten på en servering med utskänkning, de öde gatorna och torgen, skyltfönster som gapar tomma. Lesjöfors, Älvkarleby, Filipstad. Rester av rekordåren. Daun berättar egentligen två historier som vävs samman, dels ovanstående men primärt vad kommuner som hamnat i bakvattnet har försökt göra för att vända skutan. Och det är här som de bisarra projekten radar upp sig. Daun retar sig dock på Slöseriombudsmannens/Timbropojkarnas brist på analys, de som uppmärksammat samma sak som han själv. Daun menar att de stannar vid att peka finger åt den iofs. orimliga miljonrullningen men de vill inte kännas vid de underliggande orsakerna till VARFÖR det blivit som det blivit. Här fyller "Draksådd", förutom att vara bitvis mycket underhållande, en viktig lucka. Gediget journalistiskt hantverk, bravo!