"Rites of Passage" av William Golding är en bok som tar mig ombord på ett skeppet ´Brittania´ på väg till landet “Down Under” under tidigt 1800-tal. Handlingen kretsar kring Edmund Talbot, en ung aristokrat som reser till Australien för att ta ett jobb som hans gudfar har ordnat åt honom. Talbot för också en kommenterande dagbok som han lovat att skicka till sin gudfar, och det är genom den jag som läsaren följa hans tankar och upplevelser under resan i den kraftiga sjögången.

Golding lyckas målande beskriva skeppet och livet ombord, och skapar en mångfald av karaktärer med djup och mysterium. Berättelsen är komplex och lämnar mycket plats för egna spaningar. Trots att boken är den första i en trilogi och har vissa stunder av spänning, finns det delar som jag upplever som tråkiga och väl långsamma.

Det som verkligen gör boken gripande är för mig den beskrivande miljön, skeppets klaustrofobiska atmosfär, vågornas svall och den mörka berättelsen som utspelar sig ombord. Golding, som själv var en erfaren seglare, lyckas fånga livet till havs på ett sätt som får det att gunga i benen. 

Trots vissa svagheter och delar som kunde ha varit bättre, är "Rites of Passage" en bok som lämnar ett inpräntat intryck. Slutraden, som fångar bokens teman om isolering och det monstruösa, sammanfattar på ett starkt sätt upplevelsen av att vara en del av skeppets värld. Åh, har vi tackat böcker om sjöfarare tillräckligt?