RΩΠJΔ RÖ∇ΔRDΩTTΣR

”… och [Ronja] skrattade tyst bara för att älvar och skogar fanns. Hon kunde knappt tro det, tänk att stora träd och stora vatten fanns och var levande, måste man inte skratta då!” (Sid. 16)

“‘Du Birk’, sa [Ronja]. ‘Jag skulle önska att du vore min bror.’
Birk log.
’Det kan jag väl vara om du så vill, rövardotter!’
’Det vill jag’, sa hon. ’Men bara om du kallar mej Ronja!’
’Ronja, söstra mi’, sa Birk.” (Sid. 65)

”Ronja satt tyst en lång stund, sedan sa hon:
’Vet du vad jag sitter här och tänker på? Jag tänker på hur lätt allting kan bli förstört alldeles i onödan.’
’Hädanefter ska vi akta oss för onödan’, sa Birk. ’Men vet du vad jag sitter här och tänker på? Jag tänker på att du är värd mer än tusen knivar!’” (Sid. 139-40)

”’Han är död!’ [skrek Mattis]
Då öppnade Skalle-Per ena ögat och tittade förebrående på honom.
’Det är jag visst inte! Tror du inte jag har folkvett så pass att jag tar avsked innan jag ger mig iväg?’
Sedan blundade han igen en lång stund, och [Mattis, Lovis, Ronja och alla andra rövare] stod där tysta och hörde bara några små pipande andetag.
’Men nu’, sa Skalle-Per och slog upp ögonen, ’nu, govänner, tar jag avsked av er alla! För nu dör jag.’
Och så dog han.
Ronja hade aldrig sett någon dö, och hon grät en stund.
Fast han var ändå så trött sista tiden, tänkte hon, nu får han kanske vila sej nån annan stans som inte jag vet om.” (Sid. 196)

- - -

’Jag måste skrika ett vårskrik, annars spricker jag.’
-Ronja

’Jag fryser mej blå. Men det är kallast i gryningen, sen blir det varmare undan för undan. Är inte det en tröst att veta?’
-Birk

- - -

’Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi.’
-Astrid Lindgren