Tamas avslöjar SD! Eller, här är egentligen inget nytt. Den här boken lider av det som brukade kallas "Per Ahlmark-sjukan". Det vill säga ett maniskt citerande ur diverse källor för att bygga sin tes. Problemet med detta grepp är att du måste ha en mycket stark tilltro till författarens renhårighet och ärlighet. Som läsare har du inte tid eller ork att källkritiskt granska varje citat och den kontext citatet är lyft ur, du måste lita på texten och dess upphovsman. Men det blir svårt då Tamas fortfarande vägrar vika en tum om de apatiska flyktingbarn-härvan där hans egen ståndpunkt nu får anses vara vederlagd. Han citerar även sina egna texter i detta ämne och hävdar att de numera många kritiska röster som höjts är en del av en SD-agenda. Vidare klumpar han ihop tidskriften Kvartal med högerextremistiska nätpublikationer, återigen med en diffus tanke om att de som inte automatiskt går på s-v-mp-c-linjen per definition stödjer SD. Bokens enda riktiga styrka är genomgången av de tidiga åren men, som sagt, det framkommer inget nytt. Och frågan kvarstår om Tamas är att lita på.