"The Age of Magical Overthinking" av Amanda Montell lovar att erbjuda på en djupdykning i våra kognitiva fördomar och hur de påverkar våra liv, men levererar tyvärr inte mer än en påminnelse om den allra mest basala förståelsen i filosofi. Trots några korta, underhållande och lätt provocerande inslag känns boken i sin helhet som en ytlig sammanfattning av koncept som redan har behandlats och som skulle kunna sammanfattas på femton minuter i ett TikTok-flöde. Boken är ett splittrat och ofokuserat verk med ett snyggt LSD-freedom-vibe-omslag och suck, har tyvärr stjärnor och glitter runt kapitlens rubriker. (Jag borde ha förstått redan där att detta inte skulle tas mer seriöst än andra råd från självhjälpsgurus som saknar legitimitet). I ärlighetens namn är jag förvånad över att det inte kom ett tips om sellerijuice och hur farligt gluten är.

Montell försöker vidare i sin text skapa en känsla av hopp och förlåtelse för våra mänskliga brister, men hobbynivån i tänkandet och det enkelspåriga resonemanget gör boken seg och faktiskt tråkig. Det finns inget utrymme för att lämna någon förståelse för det större sammanhanget och olikheter. "Antingen gör vi på mitt sätt eller inte alls."

När det kommer till Montells användning av forskningsunderlag och socialvetenskap är boken ännu mer problematisk. Montell tenderar att välja enstaka studier för att stödja sina egna poänger, medan hon ignorerar andra, mer motsägelsefulla forskningsresultat. Detta gör att boken inte riktigt håller som en diskussion för sin sak utan mer som en monolog. Istället tar boken på sig en kappa för att dölja sig som personlig memoar och försöker maskera sig, tränga sig genom havet av självhjälpsböcker i skepnaden av att erbjuda en djupare analys, men misslyckas med att knyta samman de olika trådarna till en övertygande helhet.

En annan besvikelse är att Montell introducerar många intressanta begrepp, bland annat "halo-effekten", men behandlar dem bara ytligt innan hon snabbt går vidare till nästa ämne. Många av dessa idéer hade förtjänat längre diskussioner eller ett tydligare resonemang, istället för att framstå som hastiga sidokommentarer. Tyvärr finns det "inget nytt under solen" här, och det lämnar läsaren med känslan av att detta lika gärna kunde ha varit en samling korta blogginlägg.

"The Age of Magical Overthinking" lämnar mig besviken och med ett ganska omagiskt övertänkande om varför den blev tryckt. Absolut, denna bok hittar nog sin målgrupp bland dem som aldrig dykt ner i poolen av dokumentärer, prosa och poddar om filosofi. Men för dem som söker djupare insikter eller nya perspektiv, lägg era slantar på något annat. Det är en bok som kämpar för att hitta sin riktning och som aldrig riktigt når djupet den utger sig för att kunna erbjuda.