Mörkt. Det handlar om döden och gränslandet mellan liv och död. Kristendomen och det förrädiska frihetsbegreppet. Samt såklart om medelålders supiga män som inte pallar med sina familjer och tar till flaskan. Dom vill ju bara vara ifred och supa! Knausgård är som bäst i skildringen av vardagsdetaljer/miljöer och den tunna sociala fernissan den moderna människan applicerar. Men jag orkar kraftigt inte med det essäistiska dravlet och de omständliga drömscenerna. En intressant men inte helt lyckad comeback till tegelstensformatet.