Kanske är värd en femma men jag måste erkänna att resonemangen bitvis flög lite över mitt huvud, inte textens fel ska sägas. Men jag orkar inte slå upp alla engelska ord jag inte kan. Hur som helst! Det här är en lång och snårig essä om mysighet, hygge om man så vill. Vad skapar den mysiga känslan rent spatialt? Varför dras vi dom människor till trånga ombonade utrymmen; kojan, stugan i skogen, i extremfallet det smutsiga hörnet i ett rum? Bachelard kopplar ihop det med människans dagdrömmeri och hur vissa rumsliga uttryck korresponderar med dagdrömmen. Ja det är franskt och flummigt men också, om man orkar, väldigt intressant.