Sommaren i City nittonhundranitti nio. Med city menar jag Luleå city. Tre trettonåringar driver runt i en tristess och är odrägliga på tonårsvis. Det snattas snus, käkas grillchips, badas m.m. Jargongen är träffsäker och skildringarna av ett sommarlojt Lule är bitvis magiska i sin detaljrika upphöjdhet. Karaktärerna förblir just karaktärer, det hinns inte med nåt mer vilket gör texten aningen platt. Den invävda mordgåtan känns malplacerad, som om det behövs en extra motor till berättelsen. Det gör det inte, grabbarna står på egna ben/brädor. Hur är det nu man brukar säga, lovande debut!