W.B. Yeats är en av modernismens mest fascinerande poeter, och i denna samling fångar han både den poetiska utveckling och den intellektuella nyfikenhet som genomsyrar hans verk. Här möter vi en rimsmed som inte alltid faller mig i smaken men som väver samman det mytiska och det personliga, det politiska och det universella. Samlingen är en tidsenlig resa genom hans skiftande teman: kärlek, åldrande, nationalism och mystik. Det är ett kalejdoskop av språk, form och idéer.

Bland dikterna är The Four Ages of Man en personlig favorit. Det är en kort men intensiv betraktelse över människans livsresa, där varje fas gestaltas som en kamp mellan olika krafter: kroppen, hjärtat, sinnet och slutligen själen. Språket är förrädiskt enkelt, men under ytan döljer sig en bråddjup insikt om mänsklig svaghet och det oundvikliga mötet med något högre, eller kanske bara med oss själva. Den sista strofen, där själen kapitulerar inför "midnattens slag", fångar en existentiell tyngd som är både vacker och obarmhärtig att ställas framför. 

Samlingen i sin helhet är inte alltid lättsmält, men den kräver heller inte att läsaren alltid förstår. Snarare bjuder den in till att förundras. Yeats är inte en poet som vänder sig till en enkel publik, han är en poet som bjuder upp till en dialog som blir själva nyckeln till att hans dikter är så levande och ständigt aktuella.