Scan barcode
A review by fagerholmmm
Kärlekens algoritm by Mons Kallentoft
0.0
Denna var en ABSOLUT BESVIKELSE!!
Storyn håller varken samma tempo eller nivå som Kallentofts tidigare verk.
Elle ska vara orsaken till att pappan kommer ut ur fängelse men egentligen är hon inte så delaktig i arbetet. Hela storyn pappans dom är väldigt grundlig och verkar inte alls lika genomtänkt som Kallentofts tidigare.
Att storyn var så ytligt skriven gör också att karaktärerna får ett ytligt intryck, man får ingen empati för dem. Samma gäller också de offer som nämns i boken. Det är tydligt att man ska vara skakad av tanken på att dom dött men karaktärerna förekommer så ytligt så ingen riktig känslokoppling hinner skapas.
Den enda karaktären man faktiskt får följa med och få en känsla av är Lulu, vilket ger en vink om att författaren kanske i dettta fall har fokuserat för mycket på att vara PK vilket har lett till att storyn blivit lidande.
Genom boken ska man också få intrycket av att Elle inte litar på någon annan än Lulu och sin pappa, men gång efter annan så litar hon ändå blint på en massa andra personer. Jag kan inte tänka mig att en så skeptisk person som Elle skulle ha gått hem till en bartender hon inte känner i en okänd stad, bara för att få information om pappans fall, anldrig att hon skulle gått till en okänd plats för det.
Serien och grundtanken är intressant men utförandet var under all kritik. Tanken om underdogs, samhällets bottenskikt, som försöker finna sin väg, göra rätt för sig, få upprättelse är en intressant tanke, den kunde ha varit lite i Snabba Cash stil.
Boken innehåller en hel del missar som inte föll mig i smaken, helhetsintrycket var en enorm besvikelse om man jämför med Kallentofts övriga deckare som håller högt tempo och väl genomtänkta fall och dessutom är språket i hans övriga böcker på en överlägsen nivå jämfört med denna. Besviken.
Storyn håller varken samma tempo eller nivå som Kallentofts tidigare verk.
Elle ska vara orsaken till att pappan kommer ut ur fängelse men egentligen är hon inte så delaktig i arbetet. Hela storyn pappans dom är väldigt grundlig och verkar inte alls lika genomtänkt som Kallentofts tidigare.
Att storyn var så ytligt skriven gör också att karaktärerna får ett ytligt intryck, man får ingen empati för dem. Samma gäller också de offer som nämns i boken. Det är tydligt att man ska vara skakad av tanken på att dom dött men karaktärerna förekommer så ytligt så ingen riktig känslokoppling hinner skapas.
Den enda karaktären man faktiskt får följa med och få en känsla av är Lulu, vilket ger en vink om att författaren kanske i dettta fall har fokuserat för mycket på att vara PK vilket har lett till att storyn blivit lidande.
Genom boken ska man också få intrycket av att Elle inte litar på någon annan än Lulu och sin pappa, men gång efter annan så litar hon ändå blint på en massa andra personer. Jag kan inte tänka mig att en så skeptisk person som Elle skulle ha gått hem till en bartender hon inte känner i en okänd stad, bara för att få information om pappans fall, anldrig att hon skulle gått till en okänd plats för det.
Serien och grundtanken är intressant men utförandet var under all kritik. Tanken om underdogs, samhällets bottenskikt, som försöker finna sin väg, göra rätt för sig, få upprättelse är en intressant tanke, den kunde ha varit lite i Snabba Cash stil.
Boken innehåller en hel del missar som inte föll mig i smaken, helhetsintrycket var en enorm besvikelse om man jämför med Kallentofts övriga deckare som håller högt tempo och väl genomtänkta fall och dessutom är språket i hans övriga böcker på en överlägsen nivå jämfört med denna. Besviken.