En i grunden rätt banal historia om en ung helsingforskvinna i mediesvängen som går in i väggen. Men samtidigt: i det banala också goda möjligheter till igenkänning, vilket Hakala sköter på ett utmärkt sätt, dock minus de osmidigt inskjutna propagandistiskt-politiska styckena. Søren Kierkegaards ande svävar över verket: "Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv".