Det enda som var bra med boken var språket! Larsson har ett fantastiskt språk som lyckas få de vardagligaste saker att upplevas som spännande. Utöver detta var boken under all kritik. Lisbeth och Mikael möts inte förrän efter halva boken, några framsteg i fallet Harriet händer inte i första halvan av boken och hela upplösningen av fallet gör att boken inte borde kallas kriminalroman, Spänningsroman kanske.