Jaha vad har vi här då? En flortunn ramhandling: intellektuell tjänsteman i tidiga trettioåren med litterära ambitioner lallar runt i Göteborg, super lite, ligger med sin androgyna flickvän. Interfolierat med detta avhandlas samtidstänkare som exempelvis Jordan B. och Michel H. i nån sorts förklarande miniessäer. Det är visserligen hyfsat skrivet men platt och poänglöst. Tanken är möjligen att dra brallorna av en vänsterintellektuell medelklass men det är varken intressant eller underhållande. Ett Stormens utveckling-avsnitt minus allt det bra med Stormens utveckling. Vad den hyllande svenska kritikerkåren ser i det här är möjligtvis en skrattspegel, sina egna liv gestaltade, och alla gillar väl i någon mån den där goa känslan av identifikation. Vi andra skakar på huvudet och glömmer den här texten tämligen omgående.