Berättarstilen är naiv. Får mej att tycka att både Erin och Nina (2 av huvudbersonerna) är barnsliga och tolkar nyligen sagda saker på ett eget förvrängt och överdramatiserat sätt.
Löjligaste meningen: "...men nu hade det kanske blivit dags för henne att kräva sin dotter tillbaka." dottern = 26 år (även om en ganska barnsilg 26-åring). - Ingen äger en annan människa.
Boken är ytlig i sitt innehåll och personerna självcentriska.