"Morgonstjärnan" var en besvikelse, det finns inget annat ord för den massiva textmassan. Här däremot har Knausgård hittat tillbaka till det han skildrar bäst, vardagen. Två bröder i åttiotalets Norge med en sjuklig mor samt en släktkrönika i miniatyr från Samara och Moskva. Ödena hänger såklart ihop. I allt förutom den numera obligatoriska insprängda essän - fullkomligt onödig som vanligt - är detta mycket njutbart. En bladvändare med tristessen som motor.