A review by hjortronhyllan
Vegetarianen by Han Kang

dark reflective medium-paced
  • Plot- or character-driven? Character
  • Strong character development? Yes
  • Loveable characters? N/A
  • Diverse cast of characters? N/A
  • Flaws of characters a main focus? N/A

3.0

En kropp av kött och en själ som vill vara blomblad. Vegetarianen av Han Kang är en roman som vilar i händerna på läsaren, mörk, klaustrofobisk och nästan omöjlig att släppa. Men under det dystra och plågsamma ligger kärnan, en människa som äcklas så djupt av kött att hon till slut vänder sig mot sig själv, mot sin egen fysiska existens. Yeong-hyes beslut att avstå från kött är inte en enkel protesthandling, det är en desperat flykt. Hon vill förvandlas, bli något annat, något stillsamt och naturligt. En växt, kanske ett träd.

Det är en bok som sätter läsaren i en udda position. Yeong-hye förblir avlägsen, alltid betraktad genom andras ögon. Hennes frustrerade make, en voyeuristisk svåger, en syster som pendlar mellan omsorg och avsky. Ingen av dem förstår henne, ingen försöker ens. De är för upptagna med sina egna begär, sina egna rädslor och sin egen skam. Hennes handling, att sluta äta kött, att avvisa sin kropp är desperat men bär på en märklig, stillsam renhet.

Just detta anser jag  är Han Kangs stora styrka i Vegetarianen. Läsaren ges aldrig direkt tillgång till Yeong-hyes inre värld, bara skärvor av hennes lidande genom andras blickar. Det skapar en stark känsla av avstånd, men också en svindlande ensamhet. De andra karaktärerna reagerar på henne med allt från avsky till begär, men alltid med en själviskhet som avslöjar mer om dem själva än om henne. Men just detta avstånd är samtidigt en av bokens svagheter. I Han Kangs strävan efter att behålla mysteriet kring Yeong-hye riskerar berättelsen ibland att kännas överdrivet konstruerad, som om jag som läsarhålls tillbaka en aning för mycket. Symboltunga scener tappar kraft och känns snarare som övertydliga allegorier än organiska delar av berättelsen.

Överlag är Vegetarianen en berättelse om kontroll, över kroppar, över andra människor, över sig själv. Yeong-hyes tystnad blir en provokation, en motståndshandling, och hennes förfall är en sorts tragisk transcendens. En berättelse om avstånd. Mellan kropp och själ, mellan människor, mellan det mänskliga och det naturliga.