Ni vet böckerna man läser och verkligen känner att författaren har en historia att berätta djupt rotad inifrån? Det här är inte en av dem. Denna cashgrab-historia jagar efter att läsare ska känna igen sig i olika trauman och oro, och av att döma har den lyckats med den breda publiken? Men jag menar, hur många katastrofer kan man trycka in på 362 sidor? En misshandlad kvinna, djur och människor dödade av vargar, klimatångest, traumatiserad granne som vägrar lämna hemmet, en man mystiskt mördad av… någonting? Boken påminner om när jag låter min kusins barn gå bananas i köket för att göra eget mellis, men istället för 13 olika pålägg på en tekaka blev detta en 13 lager tjock traumamacka serverad av McConaghy.

Storyn handlar om Init Flynn med spegelberöringsyntesi, dvs. hon känner smärta från djur, lustar från människor och de gör jätteont i henne när pappa styckar kaniner. Hon jobbar med att återinföra vargar i det Skotska högländerna där vargen och landskapet blivit utdött på grund av människor. Plotten är till en början intressant, men McConaghys traumafest får historien att stanna av, och det är bara därför jag läser, för en historia som ska bli klar?
Huvudkaraktären Init blir dessutom gravid med en random forskare, vilket är kanon. Är det något mer berättelsen behövde så var det snyftande drama och trauma.

Jag är glad att huvudkaraktären inte kan använda sin beröringsytesei på mig, för känslan av att läsa denna är värre än känslan av att bli styckad som kanin.