Här är det muskler i bok(x)en! Skvallret är högoktanigt, råsopar utdelas till höger och vänster (mest höger kanske), systemkritik blandas med mysiga minnen från ungkommunisternas världskongress i Budapest 1988. Ja det är högt och lågt, alltid ärligt. Linderborg lämnar ut sig själv i samma andetag som hon skriver lusen av andra och det är så man måste göra med sådana här projekt. Det politiska djuret Åsa L. placerar sig själv som sol i ett alltmer intensivt snurrande system av medier och människor. Vinet flödar, kön blodfylls, det gråts flod efter flod. Skamlös underhållning när den är som bäst!