Boken "The Code" tar oss med på en resa bakom kulisserna i NHL, den främsta hockeyligan i världen. Här utforskar vi den mystiska världen av oskrivna reglerna med anor från flera 100 år bakåt i tiden. För dem som redan är bekanta med hockey är detta inte helt nytt, men det ger en annan synvinkel på sporten och de små detaljerna som utspelar sig på isen. Ändå kan frågan uppstå: Varför slåss i hockey när spelet egentligen handlar om att göra flest mål och tekniskt utmanövrera motståndarlaget?

Boken lyfter fram den del av hockeyn som för den otränade betraktaren kan framstå enbart av våldsamma individer som slåss. Men "the code" är mer än så. Det handlar om den gentlemannamässiga sidan av hur man bör uppträda på isen för att undvika skador och osportsligt beteende. Spelarna anser att de domar dömda fem minuter i utvisningsbåset inte är jämförbart med att ha sin stjärnspelare utanför spelet på grund av en skada. Därför finns “the code”, de oskrivna reglerna om att vad du gör på isen kommer få konsekvenser. Och du måste själv ta ansvar för dessa konsekvenser. Men "the code" talar också om hur dessa konsekvenser ska delas ut på ett våldsamt men “rättvist sätt”. Spelarna som kallas "enforcers" får tex inte angripa en spelare i slutet av sitt byte då den är trött och inte kan försvara sig rätt, muntliga varningar kan delas ut men när handskarna kastas på isen bör du svara annars kommer någon annan i ditt lag få sona för dina brott mot "the code".

“Våldet i sig är inte nödvändigt, det är snarare rädslan för våldet som håller spelarna i schack,”. Det är spelarna och författaren Bernstein genomsyrade åsikt på hockeyns kontroversiella sedvänjor, men samtidigt är det inte utan brister. Om man jämför spelmässigt så är tex SHL mycket fulare gällande efterslängar, små gruff och annat som NHL lyckats städa upp med denna kodex. Men boken lämnar mig som läsare undrande över vad i boken som är författarens åsikter gentemot vad som presenteras som ren fakta och vad som är rent spekulativt, det känns som mycket killgissande som vi säger 2024. Det är mer ett samtal om en åsikt än en förklaring. 

Trots bokens enkla stil och dess ibland långdragna intervjuavsnitt, uppskattar  jag förstahandsberättelserna från spelare och den analysen av regler och kultur som erbjuds. Samtidigt är jag kluven, med en kärlek till hockeyn men också en tveksamhet kring våldets plats i en sport vars huvudsyfte är något annat. Även om boken ger en djupare förståelse för spelet bakom kulisserna och budskapet bakom våldet, kvarstår frågan om våldets berättigande i en sport där det primära målet inte är att skada varandra ska vara en så stor del av dess arv.