En bladvändare där medelklassen hyllas och tuktas.
“Man måste ha hela bilden klar för sig, även sin självbild, innan man börjar spy på andra”, en lånad rad från sida 119, mitt i denna novellsamling där medelklassen beskrivs på ett härligt igenkännande och tragikomiskt vis. Originalen, som vi alla känner igen från uppväxten, målas upp i en dramaturgisk vardag. Förloppen, som med sina väl och korrekt språkligt beskrivna egenheter, väcker en nyfikenhet som gör att boken blir svår att lägga ifrån sig. Det är med en otrolig pricksäkerhet Gunnarsson hittar ting och företeelse som inte är någonting men på något vis säger någonting om stunden eller originalen. Något jag som läsare faller LÄTT för.

Boken som är skriven utifrån ett “vi” som berättar väl slipade anekdoter om ett kollektiv som inte tar något personligt ansvar utan ses nästan som en publik till livet som sker framför dem. Det är skaran som inte sticker ut huvudet och gör ett väsen av sig men som “lives to tell the tale”.