Otäckt om barn som mördar andra barn, och kanske ännu otäckare; hur deras bakgrund och relationer till sina föräldrar ser ut som gör att de till sist begår dessa handlingar. Det är väldigt tung läsning, som väcker en oro i mig inför min uppfostran av min egen dotter. All kärlek ska hon få, hon ska inte behöva tvivla en sekund på att hon är älskad.


Såhär några dagar efter att boken är färdigläst har den fortfarande inte lämnat mig. Jag tänker på Mary Bell, flickan i boken, och på hur vuxenvärlden kan fallera så totalt. Hur alla kan tänka att det är någon annans ansvar. Både innan, under och efter rättegången är det det som är problemet. Först är det ingen som tar Mary Bells problem på allvar. Hon tillåts vara arg, okänslig, elak och otillräknelig utan att man frågar sig varför. Sedan går det över styr och då vägrar alla att ta ansvar. Flickan är helt enkelt ond. Ett dåligt frö. Inte kan det väl vara saker i hennes bakgrund som tvingar fram en så otäck handling? Och när rättegången är över är det inget sjukhus som vill ta emot henne. Ingen har resurserna som krävs. Så återigen sviks hon av vuxensamhället. Det är så fruktansvärt sorgligt. Och även sorgligt att det som hände kunde ske, självklart.

Boken slutar med en nyare skriven artikel om det hemska mordet på James Bulger. Det var VIDRIGT. Jag grät av att läsa och jag mår dåligt av att tänka på det. Självklart var även de pojkarna ohjälpta av ett vuxensamhälle men guuud var de tvungna att vara så vidriga mot den lille pojken. Hemska hemska hemska värld vi lever i.