Ska ärligt erkänna att jag inte orkade igenom alla 1600 sidor av denna narcissistiska härdsmälta men det jag läste räcker gott att fälla domen. Högst onjutbart, marginellt intressant ur ett (kultur)historiskt perspektiv, lite kul för den som liksom jag rörde sig i Stockholm under 00-talets första halva. Nostalgiska nickningar när Norén tar sig en kaffe på ett fik etc. Men i övrigt, nej tack. SÅ MÅNGA ORD! Och så lite att säga.