En bok som består av tre noveller, berättade ur olika hundars perspektiv, där essensen hämtas från ett liv utan för många funderingar. Novellerna utforskar jakten på äventyr, där man har glömt bort hur hemmets trygghet tas för given. Det handlar även om livet där man saknar en partner, som senare ger livet ett mer djup, men som också med enkelhet tas för givet. Temat i dessa noveller känns som rädslan för att det är över, att gubben ska glömmas bort eller att en tjänst av att varit vid liv inte ska mötas med tacksamhet på ålderns höst.

På baksidan marknadsförs det som Fosses roligaste bok. Finurligt kan jag hålla med om, men komik uppnås inte till fullo. Däremot älskar jag de små "armbågen i sidan"-gliringarna. Fosse lyckas enkelt förmedla vardagens ofta tråkiga verklighet på ett sätt som kan romantiseras. Även de blinkningar och referenser där läsaren testas får mig att le brett. Fosse, du når mig på det sättet.

Boken är lättläst, en perfekt start för den som vill läsa en nobelpristagare och kunna skryta i fikarummet eller på ett socialt medie-konto med ett bärigt användarnamn.