PGE, för mig mest känd genom den där superspännande poddserien om kvinnan som älskar och eventuellt kidnappar honom, oklart vad som egentligen hände. Men han är ju också författare och det här äventyret är från 1973. Social realism, lite naket, mycket psykisk ohälsa. Andra halvan, efter det att huvudpersonen Jimmy blir intagen på mentalsjukhus, är den intressantaste. Boken är i grunden ett upprop för vettigare behandling av dårar: mindre mediciner och elchocker, mer av samtal och fågelskådning. Låter rimligt.