Bromander är tillbaka med en novellsamling där han petar i svenskens variga sår med en vass pinne. Viss kritik har uttalats om att Bromanders (social)realism inte är "trovärdig" men det håller jag inte med om. Det handlar ju såklart om att renodla och höja karaktärerna ett litet snäpp så det blir underhållande läsning, och underhållande är det. Samt såklart mörkt. Mycket mörkt. Bromander är vår tids mest intressanta nutidsskildrare, alltid läsvärd. Så även denna samling.