A review by hjortronhyllan
Näcken by Stina Rundqvist

dark mysterious tense medium-paced
  • Plot- or character-driven? A mix
  • Strong character development? Yes
  • Loveable characters? Yes
  • Diverse cast of characters? Yes
  • Flaws of characters a main focus? Yes

2.0

Jag tackar ödmjukt för välkomnandet in i Stina Rundqvist förtrollade och skogsdoftande värld. En plats fylld av lik, sex, blod, och mystiska väsen. Premissen etableras tidigt, och det tilltalande, stilfulla fantasy-omslaget lovar en spännande resa. Men håller innehållet verkligen vad utsidan utlovar?

Rundqvist visar en kompetens i att hantera skräckelementen, där atmosfären får tid att gro och skapa en spänning som känns påtaglig. Miljöbeskrivningarna är genomarbetade, genuina och måttfulla, en bra inramning utan att bli onödigt utdraget. En enligt mig välkommen kontrast till trenden med överdådiga beskrivningar som endast fyller sidor för att öka bredden av bokens rygg. Kärlekens och kroppens mörkare, passionerade begär fångas i berättandet, sexet är vad man kan förvänta sig av en kombo med modern “näck” och en nybliven singelkvinna mitt i livet, fångad i 20-talets alla kval och bekymmer. Men här börjar även alla scener avbrytas av olika ljud, sprickorna syns, som små begynnande skavsår från ett par nyinköpta asics.

Texten börjar röra sig mellan en mer traditionell romanform och en typ av dagboksanteckningar och skapar en märklig distans till berättelsen. Bokens vuxna karaktärer agerar tonårsmässigt, vuxna på disco i en musikskola? Komigen. Det första som slår mig är att Emilia avskyr Johans "flottiga huvud", det känns såklart samtida med den moderna synen på uppbrott, men motivet bakom förblir diffust, är det ett klassiskt exs lott eller en mer personlig symbolik? Vissa små missar i berättarperspektivet skapar inkonsekvenser som stör i pusselbygget av Emilias personlighet, vilket gör att Rundqvists helhetsvision känns svår att greppa utan att jag som läsare själv fyller i med egna tolkningar och gissningar.

Detta är en debutroman som tydligt bär spår av ett förstlingsverk, lite starkare än genomsnittet, men samtidigt inte den fulländade upplevelsen som omslaget och de lockade blurbsen kan locka en att tro. Jag hoppas Rundquist fortsätter skriva i sin skog full av hemligheter där jag även anar en subtil hint, något med ett uns av peppar.