Janne är tillbaka! Nu som Erik Ponti, privatdetektiv, tillsammans med Carl Hamilton, pensionerad massmördare och övermänniska. Det låter roligare än vad det är även om det bitvis är helfestligt. Guillou leker med formatet och skriver fram sig själv i ett slags metadagbok där han parafraserar Ulf Lundell på ett kul sätt. Det dricks dyra viner och käkas nyskjutna fåglar, det delas ut dagsedlar till höger och vänster (mest höger såklart), ja det rullar på. Guillou visar också upp en oväntad självinsikt, han vill inte sluta som Myrdal och refuseras pga. bristande kvalitet pga. gaggighet. Tendenser finns men än håller det.