Boken är riktad till mig förstår jag snart, nån sorts allmänliberal som tycker att fölk ska ta sig i kragen och inte gnälla så förbannat. Björk vill visa att meritokratin är en bluff eftersom de lika möjligheter som den förutsätter inte existerar. Och hon har absolut en poäng. Björk vill ha likhet i utfall som den hårdföra socialist hon är, och hon argumenterar utifrån en strikt moralisk utblick. Att människor har det olika är helt enkelt inte rättvist. Punkt. Problemet som den här boken delar med många idéskrifter från vänsterkanten är att den hyfsat förtjänstfullt identifierar ett problem men inte presenterar en lösning mer än de vanliga flosklerna om att "en annan värld är möjlig". Ja men HUR om nu den kapitalistiska samhället vi lever i är så kasst? Texten visar mest på hur olika termen "rättvisa" kan definieras beroende på ideologi. Språket är slängigt och med ett irriterande direkt tilltal som ska fungera pedagogiskt men som mest irriterar.