Färden fortsätter för Frostenson, nu på bussen till Skogomeanstalten där JCA gör sin volta. Inte lika rasande som K, mer återhållsamt sorgsen, ibland nästan uppgiven. Paris, litteraturen och de obevakade permissionerna håller henne flytande. Ett hårt angrepp på ett ryggradslöst konsensus-Sverige, den moraliska stormakten sans moral. Där kan jag bara nicka instämmande. Också en berättelse om lojalitet och stark kärlek. Något långrandig dock men som tidsdokument och partsinlaga högintressant.