Jag trodde inte riktigt på karaktärerna i denna bok, inte så att det blev jättestörande, men så att den inte drabbade mig. Jag tror mig förstå ansatsen kring hästarna och huvudkaraktärernas besatthet av dessa, men jag tycker nog inte att det gestaltades på ett trovärdigt sätt. Det fanns liksom ingen ordentlig förklaring till det, sedan förstår jag att hästarna symboliserade hopp i en värld där djur utrota(t)s. Denna bok berörde mig tyvärr inte, och blev därför varken skrämmande eller intressant annat än i stunden. Det handlade nog framförallt om språket, det är lätt och tillgängligt. Men för min smak är det alldeles för detaljerat och platt, det saknas en nerv. Kanske en författare där budskapet är mer angeläget än själva boken.